Gårdagen i bilder

I går vaknade jag av ett skrik som var på en ny nivå. En av alla saker som inte får hända hade hänt: Alf hade rullat ur storsängen. Han vaknar alltid och ska ha en flaska vid 4-5 någon gång och efter att han ätit brukar han somna om bredvid mig. Sedan vaknar jag av att han börjar böka. Men icke den här dagen. Fy vilken bula han fick och fy vilken ångest jag fortfarande har. Från och med nu ska han tillbaka till spjälsängen efter nattmaten och om han inte somnar om då får jag gå upp. Bo och Ben kom rusande från sina rum och tröstade.

Förmiddagen ordnade upp sig och efter 11 packade jag ihop Alf och Ben för att hänge mig åt extremsporten ”åka på simskola och ta med bebis”. Det kanske inte låter så extremt, men Ben vill ha/behöver en del hjälp i omklädningsrum och dusch och det är lättare att genomföra det utan 13 kilo sprattlande Alf i famnen. Men nu är det som det är, med den andre föräldern helt låst i renovering sedan fem veckor tillbaka. När jag förra veckan upptäckte att simskolan tillhandahåller barnstolar blev allt dessutom mycket enklare. Den här blå stolen släpar jag med mig/oss mellan café, omklädningsrum och dusch. Så sitter han där och tronar med sin fruktgröt.

Varje dag i december gör vi minst en julig grej eftersom det är mysigt och för att hedra Bens favoritmånad december. Jag vet ingen som älskar julen så mycket som Ben. Jag lever för hans oförställda glädje och i dag blev det äntligen lussekatter. Det har han längtat mest efter och han har inte riktigt velat lyssna när jag förklarat att det är svårt att hinna på en vardag, då det är lite av ett långpanneprojekt.

När degen jäste och Alf vilade tog jag och Ben en promenad helt själva. Vet att alla som har flera barn säger att det är så givande att ha egentid med ett i taget, men det var verkligen hur fint som helst och jag insåg att jag inte ens minns när jag var ensam med Ben. Han ställde initierade frågor om hur det var när jag gick i skolan (”blev man slagen med en linjal på händerna?”) och berättade hur fåglar skapades.

Vi gick till Plopp, Hisingens finest lördagseventställe, och köpte godis.

Sedan hem till degen som var redo för kattrullning.

Alf var med och åt sina majskrokar. Fascinerad av de här händerna. När blir grop till knoge? Hoppas att det dröjer.

Sedan mat. Alf åt en hel burk, vilket verkligen hör till ovanligheterna. Man kan tro att vår största bebis är stor i maten, men han är inte så intresserad. Han gillar frukt och mjölk, men mat har varit lite blaha. Men i dag sänkte han en spaghetti-tomat-mozarella.

Och jag kastade i mig en samyang.

Här någonstans tror jag att Ben började förstå varför vi inte kan baka lussekatter en tisdag efter skolan. Det är en gift som keeps giving med alla jästider och moment. Här penslas det med äggmjölksblandning efter att vi ploppat ned choklad, då ingen av oss är russinheads.

Alf är alldeles alldeles underbar. Med det sagt är han, likt Bo i samma ålder, väldigt intensiv och har en stark motor. Jag kan erbjuda 200 leksaker, men han ska till knivlådan. Livsfaror överallt och allt ska in i munnen. Och ingenting är kul speciellt länge. Vill inte leva i framtiden, men jag längtar efter att han ska kunna greja med typ lera eller kritor. Till dess uppfinner jag nya sätt att underhålla. Som att vänta på lussekatterna och köra Dada i spaghettislev.

Titt så anskrämliga! Men absolut helt otroligt saftiga och goda. Bästa vi gjort, duktiga vi.

Vad har vårt största barn gjort hela dagen, då? Bo ser vi inte mycket av på helgerna nu. ”Hej då, jag går till Frans/Lilja/Elvira” och så är hon borta. I dag var det snowracer och back-byggning från morgon till kväll. Men jag fick gå och möta henne när hon skulle hem, pga mörkret, och det var fint. Alf var med, såklart.

”Lagade” mat till barnen. Köttbullar och pasta till Ben och rösti till Bo. Rösti alltså, jävel vilken bra frysmat. Alla barnens kompisar utom en gillar det och det går blixtsnabbt att göra. Har alltid massa påsar hemma, eftersom vi ibland har tre barn till bordet och ibland sju. Är det lite väl att ge barnen olika mat, förresten? Jag tänker inte ens på det, vill bara att de ska äta.

Alf fick gröt och rån.

Sedan, när det var nattat, tog Nils en paus från spackelslipningen av Bossas nya rum och jag fick göra det här. Underbart var det! Som jag längtat!

Avslutade med att laga klockan 22-middag till mig och Nils. En slags pasta with pink sauce som jag hörde talas om via Benjamin Ingrossos matprogram (har ni sett? så mysigt och omöjligt att ha ångest till) som vi åt till Succession. Bra lördag, gott liv. Förutom det med sängutrullningen.